There will come a time you'll see, with no more tears

Hallå där. Längesen sist alltså. Angående förra inlägget, jag fick reda på att Mumford & Sons ställt in sin konsert på Hultsfred och var därför arg, frustrerad och ledsen över det eftersom det var mycket pengar som gick åt till dom biljetterna. Men frukta inte, det blir bättre! 

Hultsfred var fantastiskt. Vi såg flera trevliga band, Noah and the whale var så himla galet qashqajwf fantastiska så jag tror inte ni förstår känslan. (eller jo, om ni varit på konsert så förstår ni nog) Alla människor hade så himla snygga kläder där borta, blev så sjukt inspirerad av alla frisyrer och kläder. 

Som om inte detta vore nog så drog jag och Anna direkt från Hultsfred till Göteborg innan vi åkte hem på måndagen. Har shoppat lite och varit på Liseberg, väldigt lyckat med andra ord!

Men nu till höjdpunkten! Som många säkert redan vet så kommer Mumford & Sons till Peace & Love om exakt en vecka. Dessutom så har festivalen ett samarbete med Hultsfred och på så vis får vi som missade Mumford komma in gratis på Peace & Love på torsdagen!! Detta är så himla fantastiskt och min lycka är verklign på topp! Dessutom visade det sig att ingen mindre än Regina Spektor kommer spela på samma dag.

Jag säger bara Tack Jesus(!!) som löste allting så himla bra, jag behövde det här. TACK

(ursäkta för extreeeeemt luddigt inlägg. stressar nämligen igenom inlägget innan jag måste till jobbet. hoppas ni överlever, här har ni en liten sammanfattning av vad jag sysslat med den senaste tiden iallafall)

Vi kommer alltid ha Paris - ett år senare

Förra året vid den här tiden befann jag mig i Paris med världens finaste människor och hade the time of my life.

Humöret var på topp trots att rösten strejkade. Lisa introducerade mig för Strip Me av Natasha Bedingfield när vi satt och väntade på flyget. Disneyland levererade med både värme och fantastiska karuseller. Tunnelbanorna var det bästa sättet att fördriva tiden. Vi insåg att turistaffärer var det roligaste som fanns. Vi utforskade staden på kvällstid då Simon var i behov av en tandborste. Bubble Blast 2 var the shit. Jag kommer ihåg att jag var så lycklig över att vi hade det så bra, konstant, under alla dagarna. Varje minut tog vi vara på och där och då var vi verkligen at the top of the world. Shit vad bra allting var. Tack alla som gjorde den här resan till den bästa.


Bilden är lånad från (oh dear no, vems Facebook var det jag tog den ifrån?) antlingen Mikaela eller Sofia.

true dat


You make me feel like I'm living a teenage dream

Att någon skulle kunna älska mig, det var mer än jag vågade tro på. 
Ville bara tacka dig för att du lyssnade och visade tålamod, tack för att du stannade då andra skulle gå. 
Du gör mig så lycklig, jag är så fruktansvärt kär. Trots både upp- och nedgång står vi nu här.
Du är vacker och omtänksam, jag vill dig allt väl. Tack för ditt hjärta, tack för din själ. 

(förlåt för en fruktansvärt pinsam kärleksdikt. usch, poesi är inte min grej, låter som en 7-åring, ahah)


I will hold on hope




hoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppas


and my head told my heart - let love grow



Fick ett sms av Anna imorse där hon berättade för mig att Mumford & Sons kommer till Hultfredsfestivalen i sommar. Jag tror inte ni förstår vad detta betyder för mig. Detta är V.Ä.R.L.D.E.N.S. bästa band vi snackar om här, med en enda skiva som jag lyssnat på konstant sen jag hörde talas om bandet förra året. 

Men såklart så sågade mamma idén på en gång. Jag får inte åka. Ni fattar inte. Snälla, kan någon hjälpa mig? GÖR. DET.

Orkar inte, just my öasjdehfakjsdhfkjagre luck.

sometimes life just sucks


Music is what feelings sound like

{we<3it}

Jag vill äga en gitarr. Och spela piano. Och skriva låtar. Godnatt. Hejdå.

det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll


Hej. Jag vill färga håret oranget. Helst nyss typ. Hejdå.

And it breaks my heart.



Satt inne på Facebook. Kollade lite på Joshua Radins fanpage. Kollar hans turnéschema. Bara för kul liksom. Finner detta. Är i chock. Sprängs av lycka. Lyckan förvandlas till förtvivlan. Och till frustration. Insåg att jag säkert inte kommer komma iväg. Brb ska gå och dö ett tag.

Amen to that


L.I.F.E.G.O.E.S.O.N

Blunda. Andas.
Blicka framåt. Var positiv.
Låt inte historian upprepa sig.
Lova dig själv att det kommer bli annorlunda den här gången.
(Andas. Andas.)
Var stark. Stå på dig.
Håll ut. Be en bön.
Var dig själv och lev livet som den du är.
Lova dig själv det.
Lova.
Håll det löftet.
Var dig själv.
Håll ut.

[life goes on]

you may say i'm a dreamer but i'm not the only one

Ibland vill jag bara slå till dagens samhälle. Hårt. Rätt på käften.
Det vill jag rätt ofta faktistk. Som mest hela tiden.

Jag är så trött på hur människor behandlar andra.
Jag ska börja med att säga att det här inte gäller alla, det fattar ni nog. Så när jag säger alla så behöver inte alla ta åt sig om ni nu inte känner er träffad, ni får ta det precis som ni vill.

Men för mig känns det som att alla har någonting att säga om alla.
Nån klagar på att en tjej bara söker uppmärksamhet när hon skriver på Facebook om hur dåligt hon mår.
En annan lägger sig i hur konstig den där killen är som aldrig är med alla andra och umgås utan sitter för sig själv och ritar.
En tredje har en stark åsikt över hur den där tjejen som några år yngre klär sig.
En fjärde säger rätt ut hur han tycker tjejerna som går förbi ser ut "tjock", "ful", "äcklig" osv.

Jag. Har. Fått. Nog.
Snälla rara söta, kan ni inte bara låta folk vara den dom vill vara?
Måste alla vara precis likadan? (om alla var det, hade ni haft en åsikt om det också?)
Sluta döm människor, jag blir galen. Fattar ni inte hur tråkigt det skulle vara om alla var likadan, tyckte likadant, såg likadana ut?
Det vore ju skittråkigt. Ni behöver inte vara sams eller älska varenda människa.
Ni behöver inte gilla vad alla gör, vad alla tycker om. Men ni behöver RESPEKTERA andra människor.
Respekt, gah. Så svårt kan det väl inte vara?

Det absolut minsta man kan försöka göra är att inte säga högt vad du stör dig på hos människor. Hänger ni med?
Alltså, åh. Detta är svårt. Alla behöver avreagera sig, (kolla in mig liksom) men man behöver inte göra det inför hela världen.
Du vet inte vad den där tjejen har gått igenom för att skriva den där facebookstatusen.
Du. Vet. Inte.

Jag vet att jag inte är perfekt. Jag vet att jag också kan råka slinka ur mig nå fula äckliga stinkande ord som inte borde finnas i världen. Men jag försöker verkligen visa respekt till människor och förstå att människor är olika och har gått igenom olika saker.

Okej, det här inlägget blev ett spontant sådant, hade tänkt skriva nå helt annat men jag liksom, började flöda.
Men det känns ibland som om jag är den enda som tänker på sånt här.
Så om någon läser det här. Snälla, kan ni inte bara försöka tänka på hur ni ser på andra människor runt omkring och om ni vill eller kan ändra på er iställning.
Vi har sån stor makt att förändra saker, problemet är att vi inte gör det..

Tack för mig, det var det jag ville få ur mig (tydligen).

always love, even when you wanna fight

Ibland känns det bara så värdelöst att blogga om vad jag gör om dagarna.
Ja menar, vem vill läsa om vad jag gör om dagarna? Heck, jag vill inte ens läsa om vad jag gör på dagarna.
Jag känner just nu att de enda jag vill läsa om vad dom gör om dagarna är mina vänner. Som jag känner.
Annars känner jag att "Okej, idag ska Herr Andersson äta gröt. Men oj vad intressant. Håll i hatten, det kommer mer! Han, han gick just ut med hundern också!! Detta är något jag kommer bära med mig i livet.. <3"
Hänger ni med? Det känns lite meningslöst nu att läsa om folk jag aldrig träffat om vad dom gör en torsdagseftermiddag.
Sen tycker jag det är roligt, missförstå mig inte. Jag kan tycka det är skitkul att läsa bloggar. Jag går in på mina vänners bloggar varje dag och hoppas att dom lagt upp något nytt. Men då är det en annan grej. Det är mina kompisar, människor jag träffat.

Nu låter jag surig, förlåt. Det var inte tanken bakom det här inlägget.
Men jag tror det är för att jag tröttnat på att blogga om mig och mitt trista liv. Jag vill att min blogg ska vara något mer, någonting annat.
Det jobbiga är ju dock att jag inte vet vad jag vill att det ska vara.
Jag hade ju en musikblogg förr för en kort period och det var faktiskt rätt roligt.
Dela med sig av min musiksmak och så.
Helt okej.

Jag funderar nu sådär spontant på om jag ska återgå till att bara du vet, göra sånt.
Blogga om inspiration. Bilder, youtubevideor, låtar, låttexter, citat, mina funderingar.
Det är sånt jag känner att jag vill dela med mig av, inte vad jag gjorde efter skolan (läs; datorn. sov. vaknade. repeat.). 

Så jo, det var det jag ville få ur mig.
Jag suger på att blogga, jag vet.
Men det är inte roligt att göra saker man inte tycker är kul, det kan inte bli mer logiskt än så, eller hur?

Så nu tycker jag att vi ber en bön för att detta håller i sig och min blogg blir mer av en cool blogg av en cool tjej med dessa saker som innehåll (typ det jag skrev alldeles nyss, men sammanfattning är bra):
- Bilder (på vänner, från tvserier, från filmer, inspiration, random stuff etc.)
- Musik (youtubelänkar, spotifylänkar, kärleksförklararingar till låtar, låttexter)
- Youtubevideor (musikvideor, nigahigavideor och dylikt, andra videor)
- Texter (mina tankar och funderingar, citat, utdrag från böcker, uttrag från låtar etc)

Jag hoppas mina läsare (om det någon finns kvar alls (ja jag älskar paranteser (uh, en parantes i en parantes i en parantes, inception-style) ) ) inte hatar mig nu eller tröttnar totalt. Isåfall vill jag tacka och bocka för era besök hit till min simpla blogg, det var en ära att ha er här.

Adios amigos!

RSS 2.0