Jag behöver inte ens förklara mig tror jag.

Som de flesta andra gånger så har jag tappat inspiration till bloggen, slutat tvinga fram en massa inlägg och med tiden blivit tvingad av en kompis (läs; Lisa) att ta mig i kragen.

Så, här har ni mig igen.

Det är inte mycket tid kvar i högstadiet nu.

Känns skönt samtidigt som det känns sjukt jobbigt att veta att om knappt 6 veckor står vi på Hembygdsgården och sjunger för sista gången i grundskolan.

Just nu är jag faktiskt sjukt skakis.

Jag har suttit och läst ut en bok till engelskan som jag ska skriva recension på till imorgon (den skriver jag dock på skolan, för pappret är nere och dit tänker jag INTE gå), och frick on a stick vad obehaglig den var.

De som känner mig vet hur sjukt lymla rädd jag blir för minsta lilla, och det här var absolut inget undantag.

Har spänt hela underkroppen i flera timmar, så nu är benen alldeles kall och, geléaktig. Haha.

Spänning och thriller-aktikt är sannerligen inte min grej (förutom Criminal Minds, med det tog sin lilla tid innan jag slutade bli rädd om kvällarna över det också, kan fortfarande vara svårt) men jag måste medge att boken var sjukt spännande och man blev väldigt insatt.

Sen gillade jag att karaktären likt mig i persligheten.
Väldigt lik mig faktiskt, tycker jag då.

Okej, nu är klockan kvart i två (hur blev den så mycket? den var åtta nyss ju!) och jag borde ha lagt mig för tusen år sen men äh, det är ändå fredag imorgon.

Idiotiskt nattsittande är en del av ungdomen, hehe.

Bye bye.